Idag har jag i rent förebyggande syfte förnyat vårt lånelöfte. Alla nollor hit och dit gör mig alldeles yr.
Maken vill köpa ett hus som är så litet att man får luta sig framåt för att kunna få plats på toaletten med argumentet ”hur svårt kan det vara att bygga ut egentligen”. Själv fantiserar jag om ett annat hus med argumentet ”man kan ta med sig hunden (den har även ett namn vid det här laget, Elvis) när man går och hämtar kinamat runt hörnet”.
Vem av oss ska man vara mest rädd för som bankman undrar jag?